Easy Pose - 3D pose making app

Analys av Appwesome

När jag ska teckna en människa som vrider sig, sträcker sig eller håller i ett föremål är det ofta själva posen som tar längst tid att reda ut. Jag vill fånga rörelsen utan att kroppens proportioner börjar kännas slumpmässiga. Easy Pose är gjord för just det arbetsögonblicket: jag kan bygga upp en mänsklig pose i 3D och använda den som underlag när jag ritar. Den passar bäst som ett praktiskt referensverktyg, inte som en ersättning för att själv studera anatomi eller fatta konstnärliga beslut.

Från idé till användbar referens

En enkel arbetsgång är att börja med den rörelse bilden behöver, snarare än att genast försöka skapa en perfekt anatomisk figur. Jag väljer en modell, placerar kroppen i en grov position och kontrollerar sedan om silhuetten faktiskt berättar det jag vill visa. Om figuren ska se ut att springa, till exempel, behöver armar och ben samverka så att rörelsen går att läsa även innan jag lägger till kläder och detaljer.

Det är här en poseringsmodell kan spara tid jämfört med att leta efter en bildreferens som råkar visa precis rätt vinkel. Jag kan prova mig fram till en komposition som passar min skiss, i stället för att kompromissa med en referens som har fel hållning eller kameravinkel. Samtidigt får jag vara beredd på att justera: en tekniskt möjlig pose ser inte alltid naturlig ut, och en stel modell kan avslöja behovet av att ändra balansen innan jag börjar teckna.

Som konst- och designapp har den en tydlig målgrupp bland personer som ritar människor, men den kan också vara användbar när jag planerar en serie illustrationer och vill hålla rörelser eller kropparnas riktning konsekventa. MadcatGames står bakom appen, som är gratis att installera. Den har PEGI 3, ett genomsnitt på 3,4 från omkring 97 000 betyg och över 10 miljoner installationer. Det säger något om hur många som har provat den, men jag skulle ändå bedöma den efter hur väl arbetsflödet passar mina egna teckningsvanor.

Så fungerar arbetet i praktiken

När jag använder en 3D-pose som referens försöker jag först bestämma vad jag behöver lösa: kroppens riktning, balansen eller hur en rörelse läses i silhuett. I det här avsnittet följer jag arbetsflödet från den första grova idén till en skiss, med särskild vikt vid små kontroller som kan spara omtag. Det gör också tydligare var en digital modell hjälper och var jag själv behöver ta över.

Bygg posen stegvis

Easy Pose är en 3D-poseringsapp som låter dig manipulera digitala modeller för att skapa exakt den pose du behöver för ditt konstverk. Med en omfattande samling av poser och möjligheten att justera varje led, erbjuder appen en hög nivå av kontroll och kreativ frihet. Det är som att ha en virtuell skyltdocka att arbeta med, utan att behöva kämpa med fysiska begränsningar.

En av de första sakerna jag märkte när jag öppnade appen var dess intuitiva gränssnitt. Trots komplexiteten som kommer med 3D-modellering, är Easy Pose förvånansvärt lätt att använda. Efter några minuter kändes det som att jag hade full koll på alla verktyg och inställningar. Gränssnittet är stilrent och alla verktyg är tillgängliga med några få tryck.

Jag får bäst resultat om jag först väljer en grov kroppshållning och därefter arbetar med lederna i mindre steg. Om jag försöker finjustera varje arm och ben innan jag vet var modellens vikt ligger, blir det lätt mer pill än framsteg. Jag brukar kontrollera posen framifrån och från sidan under arbetet: en ställning som ser övertygande ut i en vy kan kännas obalanserad från en annan. Det är ett användbart sätt att upptäcka problem innan referensen hamnar i själva teckningen.

Appen erbjuder en rad olika modeller, från standardmän och kvinnor till barn och till och med djur. Varje modell kan justeras in i minsta detalj, vilket gör det enkelt att fånga den perfekta rörelsen eller vinkeln. Det finns också olika ljuskällor och skuggningsalternativ för att hjälpa till med att förstå ljusets effekt på kroppen.

Välj modell med avsikt

Modellvalet påverkar vilken sorts referens jag får ut. En kroppstyp kan hjälpa mig att tänka kring silhuett och volym, medan en annan är mer relevant för den figur jag faktiskt ska teckna. Jag försöker därför undvika att behandla modellen som en facitbild. Om min karaktär har annorlunda proportioner, kläder eller kroppsbyggnad använder jag posen som en rörelseskiss och anpassar formen på papperet eller skärmen.

En vardaglig situation där det här är särskilt användbart är när jag sitter med en seriepanel efter jobbet och behöver rita en person som lutar sig fram för att plocka upp något. Jag kan sätta upp grundrörelsen, se hur ryggen och benen förhåller sig till varandra och sedan gå vidare med min egen teckning. Jag behöver inte lägga tid på att hitta en bild med exakt samma handling. Men om scenen kräver trovärdiga händer som greppar ett särskilt föremål behöver jag fortfarande lösa kontakten och detaljerna själv; en pose är bara startpunkten.

Ljuset, vinkeln och det som inte syns

När jag vill förstå hur en skugga kan beskriva formen är ljuskällor och skuggning användbara delar av arbetsflödet. Jag kan använda dem för att se hur volymen förändras när ljuset kommer från ett annat håll. Det betyder inte att appens ljus automatiskt blir rätt för min färdiga bild. Jag behöver fortfarande ta hänsyn till bildens miljö och bestämma var ljuset ska komma ifrån i den slutliga illustrationen.

Perspektivet kräver också ett medvetet val. En kraftig vinkel kan göra en pose mer dramatisk, men den kan samtidigt dölja delar av kroppen och göra det svårare att läsa lederna. När jag främst behöver kontrollera anatomi väljer jag en tydligare vy först och testar den mer uttrycksfulla vinkeln efteråt. På så sätt skiljer jag mellan två frågor: om kroppen fungerar och om kompositionen känns spännande.

För den som vill öva är det värt att göra en egen snabbkontroll efter att posen är klar: rita bara en enkel silhuett och några riktlinjer för kroppens huvudaxlar innan du börjar med ansikte, kläder eller smådetaljer. Om rörelsen inte går att förstå i det förenklade stadiet löser mer ytfinish sällan problemet. Det här är en av de mer användbara sakerna med en 3D-referens: den gör det lätt att prova om en pose, men den hjälper mest när jag använder den för att ställa bättre frågor om min skiss.

Spara, återanvänd och lämna över

Det finns också en funktion för att spara och återanvända poser, vilket är otroligt praktiskt om du arbetar med ett längre projekt eller bara vill ha en samling av dina favoritposer till hands.

Jag ser sparade poser som byggstenar snarare än färdiga lösningar. En pose som fungerar för en figur kan ofta bli utgångspunkt för en annan, men jag behöver kontrollera om den nya karaktärens kroppsspråk fortfarande passar scenen. Små ändringar i hållning kan påverka känslan mycket: en rakare överkropp kan ge ett säkrare uttryck, medan en sänkt axel kan få samma grundrörelse att kännas tröttare. Att återanvända en pose sparar alltså förberedelser, men inte den konstnärliga bedömningen.

Överlämningen till själva teckningen är enkel i tanken men kräver ett eget beslut: modellen är referensen, medan linjer, stil och berättande fortfarande är mina. Jag kan följa kroppens riktning och proportioner utan att kopiera varje kontur. För en snabb skiss räcker det ofta att fånga huvudets lutning, bröstkorgens riktning och var tyngden verkar ligga. För en mer färdig illustration behöver jag lägga till sådant som referensen inte avgör åt mig, till exempel ansiktsuttryck, klädveck och hur händer möter omgivningen.

Vem får mest nytta av den?

Oavsett om du är nybörjare eller en erfaren konstnär, har Easy Pose något att erbjuda. För nybörjare är det ett utmärkt sätt att förstå grundläggande anatomi och rörelse. För de mer erfarna, erbjuder det en oändlig möjlighet att finjustera och experimentera med komplexa poser och perspektiv.

Jag tror särskilt att den passar den som ofta tecknar människor på egen hand och saknar en modell att be om en snabb referens från. Den kan också hjälpa den som skissar digitalt och vill pröva flera kroppsställningar innan en bild låses fast. Däremot är den mindre självklar för någon som främst tecknar landskap, föremål eller stiliserade figurer där anatomisk realism inte är målet. Om jag behöver verkliga texturer, exakt klädfall eller en specifik persons uttryck är fotografier eller egna observationer bättre komplement.

Jämfört med att söka bland vanliga fotografier ger en manipulerbar 3D-modell större frihet att prova en egen vinkel och göra ändringar utan att börja om från en helt ny bild. En fysisk skyltdocka kan vara snabb att förstå och ger en konkret känsla för volym, men den är inte lika smidig när jag vill testa många varianter. Å andra sidan visar fotografier verkliga kroppar, tyg och små asymmetrier, sådant en digital modell inte bör ersätta som enda referens. Jag använder därför helst Easy Pose för konstruktion och foton eller observation för detaljer och trovärdighet.

En annan bonus är att appen också fungerar som en fantastisk inspirationskälla. När jag har fastnat i en kreativ dipp, har jag ofta bara bläddrat genom olika poser och fått nya idéer och insikter.

Begränsningar att väga in

Den största risken är att lita för mycket på den färdiga 3D-ställningen. En led kan vara justerad exakt, men helheten kan ändå sakna tyngd eller kännas mekanisk. Jag tittar därför på kontakten med marken, kroppens balans och om gesten passar figurens avsikt innan jag använder posen. Det är särskilt viktigt vid överdrivna rörelser: en pose kan vara praktiskt användbar som utgångspunkt utan att vara anatomiskt eller berättarmässigt övertygande i sig.

Det finns också en skillnad mellan att kunna ändra många delar och att ändringarna alltid går snabbt. Den som vill skapa en mycket specifik pose kan behöva tålamod med finjusteringen, särskilt om målet är en ovanlig vinkel eller en tydlig handgest. Jag skulle inte välja appen för att snabbt få en perfekt färdig illustration. Den gör förarbetet mer flexibelt, men det krävs fortfarande skissande och egna beslut för att få ett personligt resultat.

Appen är gratis, men köp i appen kan kosta från omkring 30 till 129 kronor när betalningen går via Play. Den aktuella versionen är 1.6.10, och den kräver Android 5.1 eller senare. Jag skulle börja med gratisdelen och se om sättet att skapa referenser passar mitt arbetsflöde innan jag överväger ett köp. Det är en rimlig försiktighet för ett verktyg som bara ger tydlig nytta om jag faktiskt tecknar människor regelbundet.

Mitt omdöme efter arbetsflödet

Sammanfattningsvis är Easy Pose en app som verkligen lever upp till sitt namn. Det gör det enkelt att skapa och utforska poser som kan ge ditt konstverk den där extra dimensionen av realism och dynamik. Oavsett om du skapar för nöjes skull eller professionellt, är detta ett verktyg som är väl värt att ha i din digitala verktygslåda. Så om du inte redan har gjort det, ladda ner Easy Pose och börja utforska den oändliga världen av 3D-poser. Du kommer inte att bli besviken!

Jag skulle ändå tona ned löftet i den sista meningen: ingen poseringsapp passar alla, och en 3D-modell kan inte lova ett bättre konstverk av sig själv. Min egen rekommendation är mer avgränsad. Om du regelbundet fastnar när människor ska vrida kroppen, bära vikt eller röra sig i en viss riktning är Easy Pose ett användbart hjälpmedel att ha nära till hands. Om du sällan ritar människor, eller främst behöver verkliga detaljer och specifika uttryck, är en annan sorts referens sannolikt mer värdefull. För mig fungerar appen bäst som ett snabbt steg mellan idén och den första övertygande skissen: den löser en del av det rumsliga pusslet och lämnar resten åt tecknaren.